Anländer 21.25 till Fishguard i Wales, kör någon kilometer till Goodwick och checkar in på Glendover Hotel. Receptionen är öde då receptionisten tillfälligt jobbar som bartender i hotellbaren, en av de två barerna som finns i byn. Lyckas till slut få min rumsnyckel och efter en dusch går jag ned till hotellbaren. Senare över gatan till den andra baren. Ett äldre par bjuder hem mig och  vi fortsätter prata långt in på natten.

Följande dag kör jag hela vägen till Dover och tar in på ett vandrarhem som ligger precis i hamnen.  Dover är känd för sina vita klippor och ett mäktigt slott med utsikt över sundet.

The white cliffs of Dover

    

   

Någon dag senare tas färjan över till Calais och kör upp till Amsterdam via Belgien, en tur på kanske 5-6 timmar. Har tidigare bokat en bädd i en tågvagn som numera fungerar som ett vandrarhem på en tågstation, ca två kilometer utanför centrum. Besöker Heineken Experience och en diamantfabrik innan färden fortsätter mot St Pauli i Hamburg.

   

   

Från Hamburg går det ganska snabbt att köra upp till Köpenhamn via Puttgarden.  Puttgarden har världens största bordershop, så några flaskor inhandlas innan färjan bordas.  På vägen mot Köpenhamn börjar tanklocket vibrera på ett konstigt sätt?  Stannar till för att undersöka saken, men kan först inte få av locket? Lyckas till slut få av locket som nu faller sönder i ett tiotal delar,  några verkar saknas? Oroväckande! Får låna lite verktyg av ett par i en husbil och får ihop det tredimensionella pusslet, fast några delar saknas fortfarande, men locket fungerar tillräckligt bra för att köra vidare.  Kan köra hela vägen till Helsingborg, väljer dock stanna över natten på Köpenhamn Backpackers Hostel. Hade tidigare glömt en jacka där som nu tacksamt återfinns. Sista sträckan körs längs strandvägen och Helsingör innan färden når sitt slut i Helsingborg.

      

 Reeperbahn i St Pauli där Beatles inledde sin karriär.

Det tog alltså en månad att köra till Irland och tillbaka med motorcykel.

Mc-tur sommaren 2018

Den tredje juli checkar jag ut från St Christopher’s Inns i Edinburgh och kör till Tartan Lodge i Glasgow. Bokar kommande övernattningar via booking.com, någon dag innan jag checkar ut från respektive vandrarhem. Stannar bara över natten i Glasgow innan färden fortsätter mot Cairnryan och färjan över till Belfast. Landskapet i Skottland är fortsatt kuperat och väldigt vackert, speciellt när man kör längs kusten ned mot Cairnryan.

   

Väl i Belfast uppgraderas boende till hotell med frukost vilket också blir bästa upplevelsen i Belfast. Staden påminner om en vanlig modern storstad. Belfast ligger i Nordirland vilket tillhör England. Folket kan karaktäriseras som en kombination av skottar och engelsmän, de verkar alltså ha mer gemensamt med Skottland än Irland? Stannar bara två dagar för att kunna stanna längre i Dublin. Kör till Travelodge Dublin City Rhamines den sjätte juli, som ligger strax utanför centrum i Dublin.

   

   

Några översiktsbilder från Dublin

 

Vilken stad! Hela staden kokar av liv, en slags internationell festivalstämning. Mycket livemusik, men inte speciellt irländskt. Många kommer från andra länder, antingen turister eller har flyttat dit.  Hittar dock även några mer traditionellt Irländska pubar med irländska besökare, som gärna sjunger med i låtarna. Stannar i tre dagar för att bara boka om till ett billigare vandrarhem fjärde och sista natten i en annan del av staden. Det finns fler attraktioner än som hinns med under dessa dagarna.

     

 

En av de bättre traditionella irländska pubarna

 

Självklart är Guinness Storehouse huvudattraktionen, dvs en sju våningar hög byggnad formad som en pint Guinness och utgör en del av Guinness bryggeri. Där sker en guidad tur på alla våningar, med inslag av step-dance, Irländsk livemusik och ölprovning. Besöket tar halva dagen och avslutas på Gravity Bar på sjunde våningen med utsikt över hela stan.

Så hur gör man då Guinness?  Förenklat kan man säga att man blötlägger barley, en lokal variant av korn, så malt bildas. Under mältningen gror sädesslaget och stärkelsen omvandlas till maltsocker. Malten rostas vid 232 grader Celcius, vilket skiljer Guinness från andra ölsorter.  Från den mogna, rostade och malda malten  tillsätts sedan vatten; ur vilken man erhåller vört efter filtrering. Till vörten tillsätts jäst och humle och ölet får jäsa färdigt. Jästen är unik och återanvänds.

 

Stepdance av Guinness egna dansare som genomför en uppvisning.

Guinness använder sig ofta av en harpa som symbol i sitt varumärke. Den ursprungliga harpan från 1700-talet finns att se i Guinness Storehouse.

 

Den andra huvudattraktion, Jameson Whiskey Destillery  sker dagen efter. Processen påminner lite om öltillverkningen, dvs man utgår från barley (korn) och skapar en malt, men torkar malten istället för rostar den. Malten mals och  fermenteras. som leder till att man kommer upp till åtta procent alkohol, dock utan tillsats av humle. Sedan sker en destillering av vätskan som repeteras tre gånger i stora speciella kopparkärl. Då får man en ofärgad 82 procentig spritblandning. Denna späds till en mer rimlig alkoholnivå på ca 45 procent och lagras på kolade ekfat i minst tre år. Det som definierar den Irländska whiskyn är att den måste produceras på Irland, destilleras tre gånger och lagras på speciella ekfat längre än tre år. Irländarna vill också stava spritdrycken, Whiskey. Den skotska whiskyn destilleras bara två gånger men lagras i minst tre år på ekfat. I den amerikanska whiskyn eller bourbon används istället majs för tillverkning av malten. Den kan lagras i kortare tid än tre år och i nya kolade ekfat.

   

   

Det finns många fler whisky-destillerier i Dublin och jag besöker också Teeling Whiskey Destillery. Ett mindre destilleri jämfört med Jameson, men här får man också se hur whisky produceras i fabriken.

Här sker en öppen fermentering.

 

Destillationsprocessen som upprepas i tre kopparbehållare.

Den färglösa spriten forsar ur destillationskärlen. Bara kärl ett och tre körs för tillfället. Längst till höger ser man 82 procentig sprit bildas efter sista destillationen.

Efter destillering och spädning lagras whiskyn på kolade ekfat i tre år. Egentligen är de verkliga lagringslokalerna större och kan ej fotograferas då luften är full av spritångor – the angel share.

   

Självklart provsmakas och jämförs skotsk, irländsk och amerikansk whisky så alla förstår att den irländska whiskyn är den bästa.

 

 

Whisky görs sig dock bäst som en drink.

 

Därefter är det dags att lämna Dublin och kör då rakt västerut till Galway, en mindre stad.  Pubarna ligger tätt och de konkurrerar med varandra via sin livemusik som börjar spelas redan på eftermiddagarna. Det är dock fortfarande gott om amerikanska och kanadensiska turister. Av ett par amerikanska systrar får jag höra talas om en lokal irländsk musikfestival i samhället Miltown Malbay, några timmars färd söder om Galway.

 

 

Dessa gatumusikanter har inget med live musiken inne på pubarna.

 

   

På Irland liksom i UK är det fish & ships som gäller…

 

Kör söderut efter ett par dagar i Galway. Närmsta vandrarhemmet bokas i Lahinch som ligger 9 km från Miltown Malbay. Väl i Lahinch parkerar jag hojen och liftar till Miltown Malbay. Festivalen verkar ursprungligen organiseras av en musikskola som håller diverse sommarkurser i irländsk folkmusik och stepdance.  I en rymligare central kommunbyggnad visar studenterna upp sina färdigheter mot en inträdesavgift. Fast samtidigt kommer diverse irländska musiker och sätter sig på diverse pubar och spelar utan betalning. De vill bara spela ihop med andra okända musiker med samma intresse. Musiken lockar fler personer till de ca 20 stycken pubarna som alla finns längs den enda gatan i samhället. Det blir således en slags pub-musik-festival i hela byn.

   

Lahinch

      

   

Ungefär samma syn på alla pubar i Miltown Malbay.

 

Funderar på att ta en färja från Cork till England, fast finner inget ledigt boende till en rimlig kostnad i Cork. Kör därför till Kinsale, ett kustsamhälle ca 25 km utanför Cork. Besökarna här verkar vara äldre och mer välställda än i tidigare orter. Tyvärr finner jag ingen färja från Cork eller Kinsale som går till England eller Wales. De avgår istället från Rosslare. Kör således nästa dag norrut mot Rosslare och passerar då Midletown, strax utanför Cork. I Midletown ligger Jameson’s största Whisky destilleri som förstås måste besökas. De presenterar den historiska processen mer detaljerat och visar också den riktiga utrustningen som används till skillnad mot Jameson i Dublin. Man har alltså till stor del flyttat whiskytillverkningen från Dublin till Midletown.

Kuststaden Kinsale, 2,5 mil utanför Cork.

En lokal pub av flera i Kinsale.

Världens största koppar -“pot” för destillering finns i Jameson Whiskydestilleri i Midletown.

Efter ytterligare några timmars  mc-körning nås Rosslare, där färjan avgår klockan 18.10 till Fishguard i Wales.

Jag kör av båten i Newcastle och upp på väg A19, senare A1 som leder till Edinburgh. Vägen omges av ett öppet böljande landskap, ibland med lummiga skogsdungar. Stundtals kan man se den östra kusten på avstånd. Färden tar några timmar och avslutas vid Waverley station, Storbrittanniens näst största centralstation.

Där finns nämligen St Christopher’s Inns, mitt vandrarhem som ligger i den gamla delen av Edinburgh, stadsdelen som antagligen tillkom före 1500-talet. På andra sidan centralstationen ligger den nyare delen av Edinburgh som byggdes under 1700-talet. Mellan de båda delarna låg tidigare en damm som tidigare användes som kloak för avloppsvatten. Den har dock torkat bort och nu finns där Waverley station. Mest populära området i den norra delen av Edinburgh är nog The Royal Mile, en väg som kantas av restauranger, butiker, gatukonstnärer och leder upp till Edinburgh Castle, Edinburghs största turistattraktion som ligger på toppen av en slocknad vulkan.

Till höger om entrén till slottet står ett monument av William Wallace, känd från filmen Braveheart.

Den populäraste attraktionen i den nyare delen är antagligen Calton Hill. En central kulle som skapades via ett vulkanutbrott för miljontals år sedan. Från kullen ges en fin utsikt över hela staden och där finns också några kända gamla byggnader att beskåda.

I Edinburgh som är Skottlands huvudstad bor cirka 0,5 miljoner människor och är kanske mest känd för sin atmosfär och festivaler som sker främst i augusti. Oavsett festivaler spelas ofta lokal live skottländsk folkmusik, blandat med modernare musik i diverse pubar. Oavsett tidsperiod så verkar alla byggnader vara byggda av sten.

 

Förutom Edinburgh förknippas Skottland med slott, whiskydestillerier och lochs (sjöar). Från Edinburgh kan man ta diverse guidade dagsturer till olika whiskydestillerier och slott i Skottland. Tar själv en tur till Stirling för att se Stirling slott och ett whiskydestilleri i närheten, även till Loch Lomond. Fast egentligen var det William Wallace Monument som var mest intressant som också finns i Stirling, men ingick tyvärr inte i dagens schema. William Wallace är personen som porträtteras i filmen Braveheart, men felaktigt enligt vår guide. William Wallace Monument kan dock ses på avstånd från Stirling Castle.

 

Glengoyne Whisky Destillery

 

 

 

Loch Lomond – en sjö nära Stirling.

William Wallace Monument sedd från Stirling Castle

Omkring kl 10-11 den 22/6 kör jag ombord på färjan som tar mig till Helsingör. Från Helsingör kör jag  längs strandvägen till Köpenhamn för att senare checka in på Copenhagens Backpackers Hostel nära centralstationen. Nästa morgon går färden vidare mot Rödby där tas färjan till Putgarden, därifrån är det bara att hålla sig på väg 1 till Hamburg. Bor på Jugendherberge Hamburg, ett större vandrarhem i stadsdelen St Pauli.

De visar fotbolls-VM på storbildsskärm i matsalen, även på en mindre bar i vandrarhemmet.  Matchen börjar kl 20.00  ungefär då jag checkar in. Tyskland spelar mot Sverige och vinner med 2-1. Folk går omkring i en Tysklandflagga eller målat tyska färger på kinderna, tutar med bilarna. Får nog av Tyskland och kör nästa dag mot Amsterdam.

Fortsätter på väg 1 förbi Bremen, byter väg mot Emden  och Groningen. Från Groningen är det skyltat till Amsterdam. Inne i Amsterdam blir det svårare när jag missar en avfart. Använder dock gps och kartfunktionen via Maps på mobilen. Hittar slutligen rätt till VIA Hotel, ett större vandrarhem en bra bit utanför centrum.

Nästa morgon tas tunnelbanan från Diemen-Zuid till centralstationen där centrum finns. Hela centrum är uppdelad av kanaler där det går diverse sightseeing-båtar. En båttur kan kombineras med en guidad busstur för att få en känsla av populära områden i staden. Typiskt för Amsterdam är t ex de ca 200 olika coffeshops där man både kan köpa och röka hash eller olika sorters joints, även röka vattenpipa. Fast ofta kan man faktiskt också köpa kaffe, glass och diverse bakverk. Ett annat ovanligt inslag är red light-district, där tjejerna exponerar sig i skyltfönster mot gatan. Skyltfönstren har ofta en dörrfunktion så kunderna knackar bara på så släpper tjejerna in kunden och de går upp för en trappa någonstans. De populäraste krogarna verkar också ligga i nära anslutning till red light district. Längs kanalerna ligger många mysiga bostadsbåtar, de verkar dock vara dyra att köpa, 400 000 Euro enligt en person jag frågar.

Mest sevärda attraktionen för min del var Body Worlds, ett museum med inplastade människokroppar och organ. Kropparna har blivit donerade och en patenterad inplastningsmetod används för att plasta in olika kroppsdelar. Kropparna balsameras först i formaldehyd, fryses ned och sågas sedan upp i 3 mm tjocka skivor. Frusen kroppsvätska byts mot aceton i ett kallt acetonbad. Via indunstning i vakuum sugs acetonet ut och ersätts med en plastpolymer. Slutligen positioneras delarna på rätt sätt innan plasten gashärdas. Vissa exemplar fylls med silikongummi medan andra vävnadsskivor fylls med epoxyharts. En hel kropp tar ca 1500 arbetstimmar att färdigställa, vilket motsvarar ett år.

Från Amsterdam tas färjan till Newcastle, som avgår kl 17.30 den 27/6 och anländer kl. 9.15 den 28/6.