Den tredje juli checkar jag ut från St Christopher’s Inns i Edinburgh och kör till Tartan Lodge i Glasgow. Bokar kommande övernattningar via booking.com, någon dag innan jag checkar ut från respektive vandrarhem. Stannar bara över natten i Glasgow innan färden fortsätter mot Cairnryan och färjan över till Belfast. Landskapet i Skottland är fortsatt kuperat och väldigt vackert, speciellt när man kör längs kusten ned mot Cairnryan.

   

Väl i Belfast uppgraderas boende till hotell med frukost vilket också blir bästa upplevelsen i Belfast. Staden påminner om en vanlig modern storstad. Belfast ligger i Nordirland vilket tillhör England. Folket kan karaktäriseras som en kombination av skottar och engelsmän, de verkar alltså ha mer gemensamt med Skottland än Irland? Stannar bara två dagar för att kunna stanna längre i Dublin. Kör till Travelodge Dublin City Rhamines den sjätte juli, som ligger strax utanför centrum i Dublin.

   

   

Några översiktsbilder från Dublin

 

Vilken stad! Hela staden kokar av liv, en slags internationell festivalstämning. Mycket livemusik, men inte speciellt irländskt. Många kommer från andra länder, antingen turister eller har flyttat dit.  Hittar dock även några mer traditionellt Irländska pubar med irländska besökare, som gärna sjunger med i låtarna. Stannar i tre dagar för att bara boka om till ett billigare vandrarhem fjärde och sista natten i en annan del av staden. Det finns fler attraktioner än som hinns med under dessa dagarna.

     

 

En av de bättre traditionella irländska pubarna

 

Självklart är Guinness Storehouse huvudattraktionen, dvs en sju våningar hög byggnad formad som en pint Guinness och utgör en del av Guinness bryggeri. Där sker en guidad tur på alla våningar, med inslag av step-dance, Irländsk livemusik och ölprovning. Besöket tar halva dagen och avslutas på Gravity Bar på sjunde våningen med utsikt över hela stan.

Så hur gör man då Guinness?  Förenklat kan man säga att man blötlägger barley, en lokal variant av korn, så malt bildas. Under mältningen gror sädesslaget och stärkelsen omvandlas till maltsocker. Malten rostas vid 232 grader Celcius, vilket skiljer Guinness från andra ölsorter.  Från den mogna, rostade och malda malten  tillsätts sedan vatten; ur vilken man erhåller vört efter filtrering. Till vörten tillsätts jäst och humle och ölet får jäsa färdigt. Jästen är unik och återanvänds.

 

Stepdance av Guinness egna dansare som genomför en uppvisning.

Guinness använder sig ofta av en harpa som symbol i sitt varumärke. Den ursprungliga harpan från 1700-talet finns att se i Guinness Storehouse.

 

Den andra huvudattraktion, Jameson Whiskey Destillery  sker dagen efter. Processen påminner lite om öltillverkningen, dvs man utgår från barley (korn) och skapar en malt, men torkar malten istället för rostar den. Malten mals och  fermenteras. som leder till att man kommer upp till åtta procent alkohol, dock utan tillsats av humle. Sedan sker en destillering av vätskan som repeteras tre gånger i stora speciella kopparkärl. Då får man en ofärgad 82 procentig spritblandning. Denna späds till en mer rimlig alkoholnivå på ca 45 procent och lagras på kolade ekfat i minst tre år. Det som definierar den Irländska whiskyn är att den måste produceras på Irland, destilleras tre gånger och lagras på speciella ekfat längre än tre år. Irländarna vill också stava spritdrycken, Whiskey. Den skotska whiskyn destilleras bara två gånger men lagras i minst tre år på ekfat. I den amerikanska whiskyn eller bourbon används istället majs för tillverkning av malten. Den kan lagras i kortare tid än tre år och i nya kolade ekfat.

   

   

Det finns många fler whisky-destillerier i Dublin och jag besöker också Teeling Whiskey Destillery. Ett mindre destilleri jämfört med Jameson, men här får man också se hur whisky produceras i fabriken.

Här sker en öppen fermentering.

 

Destillationsprocessen som upprepas i tre kopparbehållare.

Den färglösa spriten forsar ur destillationskärlen. Bara kärl ett och tre körs för tillfället. Längst till höger ser man 82 procentig sprit bildas efter sista destillationen.

Efter destillering och spädning lagras whiskyn på kolade ekfat i tre år. Egentligen är de verkliga lagringslokalerna större och kan ej fotograferas då luften är full av spritångor – the angel share.

   

Självklart provsmakas och jämförs skotsk, irländsk och amerikansk whisky så alla förstår att den irländska whiskyn är den bästa.

 

 

Whisky görs sig dock bäst som en drink.

 

Därefter är det dags att lämna Dublin och kör då rakt västerut till Galway, en mindre stad.  Pubarna ligger tätt och de konkurrerar med varandra via sin livemusik som börjar spelas redan på eftermiddagarna. Det är dock fortfarande gott om amerikanska och kanadensiska turister. Av ett par amerikanska systrar får jag höra talas om en lokal irländsk musikfestival i samhället Miltown Malbay, några timmars färd söder om Galway.

 

 

Dessa gatumusikanter har inget med live musiken inne på pubarna.

 

   

På Irland liksom i UK är det fish & ships som gäller…

 

Kör söderut efter ett par dagar i Galway. Närmsta vandrarhemmet bokas i Lahinch som ligger 9 km från Miltown Malbay. Väl i Lahinch parkerar jag hojen och liftar till Miltown Malbay. Festivalen verkar ursprungligen organiseras av en musikskola som håller diverse sommarkurser i irländsk folkmusik och stepdance.  I en rymligare central kommunbyggnad visar studenterna upp sina färdigheter mot en inträdesavgift. Fast samtidigt kommer diverse irländska musiker och sätter sig på diverse pubar och spelar utan betalning. De vill bara spela ihop med andra okända musiker med samma intresse. Musiken lockar fler personer till de ca 20 stycken pubarna som alla finns längs den enda gatan i samhället. Det blir således en slags pub-musik-festival i hela byn.

   

Lahinch

      

   

Ungefär samma syn på alla pubar i Miltown Malbay.

 

Funderar på att ta en färja från Cork till England, fast finner inget ledigt boende till en rimlig kostnad i Cork. Kör därför till Kinsale, ett kustsamhälle ca 25 km utanför Cork. Besökarna här verkar vara äldre och mer välställda än i tidigare orter. Tyvärr finner jag ingen färja från Cork eller Kinsale som går till England eller Wales. De avgår istället från Rosslare. Kör således nästa dag norrut mot Rosslare och passerar då Midletown, strax utanför Cork. I Midletown ligger Jameson’s största Whisky destilleri som förstås måste besökas. De presenterar den historiska processen mer detaljerat och visar också den riktiga utrustningen som används till skillnad mot Jameson i Dublin. Man har alltså till stor del flyttat whiskytillverkningen från Dublin till Midletown.

Kuststaden Kinsale, 2,5 mil utanför Cork.

En lokal pub av flera i Kinsale.

Världens största koppar -“pot” för destillering finns i Jameson Whiskydestilleri i Midletown.

Efter ytterligare några timmars  mc-körning nås Rosslare, där färjan avgår klockan 18.10 till Fishguard i Wales.